nedtecknade minnen och berättelser

Snälla rara Pythagora, hjälp….!!! Please Pythagora, help!!!!

English first this time

Now we need to call on the old mathematicians and philosophers. You usually talk about calling the old gods, but they probably can’t help us here now. I suspects the gods are not good at the Pythagoras’ theorem.

Played bridge with an American lady, Ann, the other day. We usually talk to each other, but don’t normally play as partners. Just towards each other. But sometimes, from time to time, we play together. That night we helped each other to make real big mistakes and soon we were out of the competition. Laughed at our mistakes, but knew we as partners were no major threats towards the other players.

After the game, we had some ”small talk” when we admitted both of us, that mathematics should be refreshed. I can remember, Ann said, there was a teacher talking about the Pythagorean theorem, but I’m not sure I can remember about it fifty years later, and if I remember how he said, I’m not sure I can understand and use the mathematical formula. As an experienced bridge player, I know that Pyt’s theorem does not fit into the bridge mathematics, but …

Every year, the third weekend in July, we faithfully visit the summermarket in Tärna up north where we have our summerhouse.  The market has its usual vendors it is, after all, one of the great events of the summer. Market Day brings a return visit from many who grew up in the areas. Old friends gather and remember.

You walk around and meet people, talk and gossip to relatives and friends. Even some of the salesmen who have come for many years are included in the circle of friends. You talk to them if they don’t have any customers, even if they know you aren’t any prospective customer. And he, the salesman of all the fabric, is a permanent landmark on my round when I visit the market. I have never been a great customer of his fabrics during years, but I have traded some curtain fabric and other small items. This year I was looking at his fabrics, without any intention but talking and socializing.

Then, at his desk, I suddenly saw a tapestry fabric with incredibly beautiful colors, and a pattern which just screamed to me !!! Buy me !!! Do something nice of me !! Immediately I saw the fabric converted into a shopping bag. Almost a little breathless I whispered to the husband, should I buy this fabric to sew some bags?

I am no longer a seamstress, my eyes have set their limits. But the desire to create has not died. And thankfully, my husband still has decent eyes, an amazing patience, and works with accuracy. His thinking in millimeters sometimes pushes my patience, but if I want it to be done, what I don’t fix anymore myself, I have to ”calm down” a little.

So the purchase of the tapestry fabric was made.

But, when we arrived home, our journey to France had the highest priority, and no creative work was planned. November with colds and coughs, aie aie aie…. And no desire for sewing.

And when winter came with its short days, we enjoyed our breakfast until it began to dim. My beautiful tapestry fabric has been folded, and has lain at the bookshelf in our spare room since summertime. I enjoyed it when I saw it. And finally, this Sunday at the end of January, when we notice the days lengthen every day,  we started the tailoring.

There were a lot of discussions about the size of the bag, how to cut for the pattern to come into its own proper shape. How high? How wide? We were happy with the result, but we decided that shopping bag number two would receive some modifications.

We were supposed to have it less old-fashioned and more chic. So we  changed the dimensions. Needled and sewn. Wider bottom was made using Pythagorean theorem and his kit. How did he say, Pythagora?? Certainly, the hypotenuse increases as I increase the other sides, the cathetuses, with a magic formula I can easily figure out!? Or can’t you use that formula in this case? When we felt that several hairs were were getting gray, after all these discussions, bag number two was finally completed.

But what happened??? It was not lower than bag number one it was same height. Although we wanted having it three centimeters lower. However, the bottom plate became two centimeters wider. We were happy about the bottom. But what about the height? How strange!

Well, someone, which one doesn’t matter, has forgotten to add seam allowance to the math versus pattern reports. I suspect any of you, dear readers are nodding in recognition. Most of us know such problems. In Norrland, most such mistakes are dismissed with: ”det vart inte viller’”…. which means roughly: done is done…

I remembered Ann’s words about the Pythagorean theorem …. but we can’t blame him, Pythagoras, for that. He didn’t participate in the discussions on how to cut and sew. We just used his formula. And it will also form the base for bag number three …. we can’t manage without Pythagoras’ theorem after all. The bag will fall over if it doesn’t get a bottom.

So now we are working on number three and hope it will be a little more as we intended it to be, a little more chic, a little less old fashioned. And if we are lucky and the old gods are with us, then the last pieces of this beautiful tapestry fabric get a stylish chic not ”old fashioned” small bag to  be bragged about on the ”antique road show” next week, that day when we old retired people get a discount on our purchases in grocery shop.

By the way, was just upstairs in dressing room to fetch the cozy fabric patterned with sheep, thousands of sheep, which I also was tempted to buy in the same way as the tapestry fabric.

And the story start once again…Buy me! Now do something cozy out of me !!!!

 

Och nu svenskan

Nu behöver vi åkalla de gamla matematikerna och filosoferna. Man brukar tala om att tillkalla de gamla gudarna, men de kan förmodligen inte hjälpa oss idag. Inte vad jag vet. Misstänker att gudarna inte är bra på Pythagoras sats. 

Spelade bridge med en amerikanska häromdagen. Vi brukar tala med varandra, men spelar inte normalt med varandra. Bara mot varandra. Men någon gång då och då, spelar vi tillsammans. Den kvällen hjälptes vi åt att göra riktiga ”tabbar” så snart var vi ute ur tävlingen. Skrattade åt våra misstag, men visste att vi som partners inte var några större hot mot de andra spelarna. Efter spelet blev de vanligt ”small talk” då vi erkände, båda två, att matematiken borde fräschas upp. Jag kan minnas, sa Ann, att det var någon lärare som pratade om Pythagoras sats, men jag är inte säker att jag kan återge det såhär femtio år senare, och om jag minns hur han sa är jag inte säker på att jag kan förstå och utnyttja den matematiska formeln. Som erfaren bridgespelare vet jag att Pyttes sats inte passar in i bridge-matematiken, men men…

Gränsmarknaden i Tärna som vi troget besöker varje år, tredje helgen i juli, hade det vanliga inslaget av försäljare. Visserligen minskar antalet knallar år för år. Men det är trots allt en av sommarens stora händelser, marknaden. Hemvändardag för många som växt upp i trakterna. Man gåt runt och möter folk, pratar med släkt och vänner. Ja till och med en del av knallarna är så gamla i gamet att de räknas in i vänkretsen. Man talar med dem då de inte har några kunder, även om de vet att man inte är en presumtiv kund. Och han, knallen med alla tygpackarna, är ett stående inslag på min runda. Har under åren som gått aldrig varit någon storkund hos honom, men lite gardintyg och annat smått har jag handlat. I år stod jag och tittade på hans tyger, utan någon annan intention än att småprata och umgås. 

Då jag plötsligt får syn på ett gobelängtyg med oerhört vackra färger, och ett mönster som bara skrek till mig!!! Köp mig!!! Gör något trevligt av mig!! Genast såg jag tyget omvandlat till en shoppingkasse. Nästan lite andfådd viskade jag till maken, ska jag köpa detta tyg för att sy några kassar? 

Jag är ingen sömmerska längre, ögonen har satt sina gränser. Men lusten att skapa har inte dött. Och tack och lov har maken kvar hyfsad syn, sitt fantastiska tålamod och sin noggrannhet när det gäller att göra någonting. Hans millimetertänkande tänjer ibland mitt tålamod, men om jag ska ha en som gör det jag inte fixar längre, får jag ”tåla mig” lite. Så inköpet av gobelängtyget blev av. 

När vi kom till Skåne hade vi Frankrikeresan som högsta prioritet, så ingen skaparverkstad blev till. November med förkylningar och hosta, vojne vojne. Och ingen lust till sömmerskearbete. Vintern med sina korta dagar, gjorde att vi hann inte upp och fick avnjuta frukosten förrän det började skymma. Så mitt vackra gobelängtyg har legat ihopvikt på bokhyllan i röda rummet. Jag har njutit av det då jag sett det, varje gång! Men nu igår en söndag i slutet av januari, då dagarna ökar i ljuslängden varje dag, då gick vi igång med skräddandet. 

Mycket diskussioner om storleken på kassen, hur klippa för att mönstret ska komma till sin rätt. Hur hög? Hur bred? Resultatet var vi nöjda med men dock inte mer än att kass nummer två skulle få en del modifieringar. Vi skulle ha den mindre ”tantig” mer chic. Så vi gjorde en ändring av måtten. Nålade och sydde. Bredare botten gjordes med hjälp av Pytte och hans sats. Hur var det nu? Visst ökar hypotenusan i samma stund som jag ökar kateterna? Med en magisk formel som jag lätt kan räkna ut! Eller kan man inte använda sig av den formeln? Då vi kände att flera hårstrån grånat ytterligare, efter alla dessa diskussioner blev kasse nummer två äntligen färdig. Men vad nu då? Den blev inte lägre än kasse nummer ett. Trots att vi skulle ha den tre centimeter lägre. Dock blev bottenplattan två centimeter bredare. Där var vi nöjda. Men det där med höjden? Vad hände? Kassen som vi bestämt oss för att göra cirka 4-5 centimeter lägre, stod bredvid lika hög och stolt som kasse nummer ett! 

Jaha, någon har glömt matematiken kontra mönsterrapporter kontra sömsmånen. Jag misstänker någon av er, kära läsare nickar igenkännande. Sådana problem känner de flesta av oss till. I Norrland avfärdas de flesta sådana misstag med: ”det vart’ inte viller”…. vilket betyder ungefär: det blev som det blev…

Anns, bridgespelerskans ord dök upp i huvudet på mig. Om Pythagoras sats….men honom kan vi inte skylla missen på. Han satt inte med i diskussionerna om hur vi skulle klippa och sy. Vi använde bara hans formel. Och den kommer att bli som en grund även för kasse nummer tre…. klarar vi oss inte utan, Pyttes tankar. Annars ramlar kassen omkull, om den inte får någon botten. 

Alltså nu jobbar vi på nummer tre och hoppas att den blir lite mer ”viller”, lite mer chic, lite mindre tantig. Och om vi har tur och de gamla gudarna är med oss, så blir de sista bitarna av detta vackra gobelängtyg till en snygg chic ”otantig” liten kasse att stila med på antikrundan nästa vecka. 

Förresten, var precis upp i klädkammaren för att hämta ner det mysiga tyg mönstrat med får, tusentals får,som jag också blev uppmanad att köpa på samma sätt som gobelängtyget. Köp mig! Gör nå’t mysigt av mig

Föregående

Utlagd försåt eller….?

Nästa

Får får får? Nej, får får lamm….

2 kommentarer

  1. Svägerskan

    Ja tack med vin i!

  2. Margareta

    Matematik är knöligt. Tyvärr, för hela vår existens bygger på detta svåra. Själv följer jag bara med strömmen. Med några avvikelser ibland. Det är det som kallas livet.
    Ska bli kul att få se kassen med får på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén