Idag när man sitter vid datorn och hör diskmaskinens svaga susande i köklet, flyger det gärna en tanke tillbaka till 50-talet och den utveckling som vi upplevde. Visserligen hade man fnyst lite lätt åt fars och mors berättelser om deras första möte med radion. Vi var ju moderna och ansåg att dessa berättelser från ”medeltiden” var lite naiva.

Jag minns hur det diskuterades om införskaffandet av ett kylskåp. Det var i mitten av 50-talet. Min äldste bror Stig hade haft sommarjobb och en viss förstärkning av ekonomin hade nog märkts. Hade hört talas om att det fanns ett frysfack i de moderna kylskåp och givetvis hägrade tanken på glass för mig. Att frysfacket var litet som en halvliters-glasspaket insåg jag inte då. Såg framför mig en obegränsad glassfest resten av livet. Fyra syskon och en halv liter glass!! Så småningom stod det i alla fall ett kylskåp där i en hörna av köket och vi kunde njuta av kall mjölk även mitt i sommaren.

Detta innebar också att man kunde hoppa över inhandlandet av mjölk till varannan dag. Mer sällan än så lät sig inte göras för vår mjölkspann rymde enbart 3 liter och en ”dytt”. Denna dytt bestod i ca en deciliter som man fyllde spannen med då vi handlade i Röamöllagatans mjölkaffär. Gud nåde oss om vi smet ner till O.D.Krooksgatans mjölkaffär. Det var närmre till denna affär och jag minns hur tung mjölkspannen var då jag varit och handlat. Tre liter mjölk var för en åtta-nio-åring rätt tungt, så det hände att jag smet ner till den närmre affären. Men jag vet inte att det någon gång lyckades utan att jag fick en reprimand av mor. De som expedierade i den affären slog aldrig dit den där extra lilla dytten, och så fort mor öppnade spannen var man avslöjad.